Fotopiskt seende (dagseende)
Energistrålningen från en ljuskälla består av osynliga fotoner som kallas ljus. Strömmar av fotoner stimulerar vårt synsinne som via synnerv och omkopplingsstationer i mellanhjärnan förmedlar informationen genom nervsignaler till hjärnans syncentrum för analys och tolkning. I ögat finns två typer av ljuskänsliga receptorer för seendet, tappar och stavar. Totalt har vi omkring 130 miljoner receptorer varav cirka 7 miljoner är tappar.
Dagseende är vårt seende när är vårt seende när ögats tappar uppfattar fotonstrålningen (ljuset) vid högre belysningsnivåer med luminanser över 3 cd/m2. Tapparna reagerar enligt sin känslighetskurva på dagsljus och högre belysningsnivåer och reagerar på färger och detaljer. Optimal våglängd för vårt dagseende är 555 nanometer, ett gulgrönt ljus. Det ljuset ger maximalt ljusintryck under dagsljusa förhållanden. Forskning tyder på att man genom att förbättra ljusets spektrum väsentligt kan minska energiförbrukningen utan att försämra synförutsättningarna. Luxmätare är normalt kalibrerade för vårt fotopiska tappseende. Se även Mesopiskt seende (skymningsseende) och Skotopiskt seende (nattseende).
