Ultraviolett (UV) strålning
Ultraviolett (UV) strålning är för människan osynlig elektromagnetisk strålning. Våglängderna finns mellan röntgen och syngrundande ljus, undre gräns vid 60 – 100 nm och övre (mot syngrundande ljus) vid 380 – 400 nm. Uttrycket ultraviolett kommer från latinet och betyder ”bortom violett”, alltså utanför det kortvågiga syngrundande spektrumets violetta del.
Solen är en naturlig källa. Ett fåtal äldre elektriska ljuskällor samt svetsutrustning är andra källor som omgärdas av skyddsregler då UV kan skada DNA, hud och ögon med viss utökad risk för cancer. Inom LED-området har världspandemin påverkat en snabb utveckling inom effektiv desinfektion och sterilisering.
Våra ögon kan inte uppfatta ultraviolett strålning, men vissa insekter, fåglar och andra djur har synförmåga in i det ultravioletta området.
UV-strålning delas in i tre olika våglängdsområden, UVA, UVB och UVC. Dessa tre kategorier har ur strålskyddssynpunkt mycket olika gränsvärden. UVC, som har en starkt fotokemisk skadeverkan, har gränsvärde 30 J/m². (J= joule). Värdena motsvarar en vistelse ca 12 minuter i tropisk sol eller ca 10 sekunder på 50 cm avstånd från en ljusbåge av en elsvets.
Arbetsmiljöverket föreskriver att UV-strålning från belysning ska vara så låg att eventuella risker reduceras till ett minimum. Från lysdioder, LED, och våra vanliga äldre ljuskällor finns vid normal användning ingen risk för människan vid belysningsavstånd överstigande 0,5 meter.
