Spektralfördelning
Elektromagnetisk energistrålning sker i ett spektrum indelat i våglängder. Dessa anges i nanometer (nm), från kortvågig strålning som röntgen och ultraviolett ljus till långvågig strålning, t.ex. infraröd och radiofrekvent strålning. Solstrålning omfattar området från 300 till 4000 nanometer (nm). Syngrundande strålning alstras inom ett mycket begränsat, kortvågigt bandområde, 380 – 780 nm, i färger från violett och blått via grönt och gult till rött. Strålningen består av små och osynliga energikvanta som kallas fotoner. När de träffar ögat omvandlas strålningen till bioelektriska signaler som i en komplex process skapar oss en bild av vad vi ser.
Hög visuell kvalitet förutsätter egentligen att alla ljusets våglängder är representerade så jämnt som möjligt. Inom allmänbelysning med ljuskvalitet bör därför ljuskällor med ett kontinuerligt spektrum alltid eftersträvas med en så jämn och effektiv spektralfördelning som möjligt över hela frekvensområdet, precis som hos det ”äkta ljuset”, dagsljus och glödljus. Hög ljuskvalitet innebär att vi upplever en naturligare återgivning av färger än vad ljuskällor med ett ”diskontinuerligt” spektrum vanligtvis presterar. Det nya LED-ljuset ser lovande ut. Nu kan man välja kvalitetsdioder med en näst intill heltäckande spektralfördelning, vilket medför utmärkt färgåtergivning med ett högt färgåtergivningsindex, Ra ˃90. Ljuset från övriga ljuskällor, lysrör, metallhalogen-, högtrycksnatrium- och kvicksilverlampor samt enklare lysdioder och LED-lampor, representerar ett diskontinuerligt spektrum där vissa färgnyanser saknas eller är otillräckliga. Monokromatiska ljuskällor, t.ex. färgade lysdioder, alstrar sitt mycket effektiva, enfärgade ljus inom en smal, avgränsad spektral våglängd.
Se även Spektrum
