Plancks kurva
är en vanlig benämning för den ”svarta kroppens” kurva, ett teoretiskt begrepp för en temperaturstrålare med kontinuerlig elektromagnetisk strålning vars spektrala sammansättning bestäms av dess temperatur i kelvin (K).
En svartkropp absorberar all infallande elektromagnetisk strålning och kan inte reflektera någonting. På så sätt kan den strålning som avges från kroppen inte påverkas av den strålningsmiljö som kroppen befinner sig i utan enbart av kroppens inre egenskaper. Exempel på svartkroppstrålare är solen, glödlampors glödtråd och glödgat järn. När en svart kropp, en järnklump, upphettas blir den svagt röd, rödgul, gul och gulvit. Energiflöde och färgtemperatur (kelvin, K) stiger successivt. En blå och klar norrhimmel når 20000K medan man inom belysning väljer ljuskällans färgtemperatur från 6000 till omkring 2500K.
Plancks kurva används som norm för att ange hur väl artificiellt ljus återger färger på ett naturligt och rättvisande sätt. Det äkta ljuset från sol, eld och glödljus betraktas som perfekta referensljuskällor (värmestrålare) med optimal färgåtergivning. Artificiella ljuskällor, idag mest LED, jämförs med glödljuset genom en grafisk beräkningsmetod (korrelererad färgtemperatur). Belysningens kvalitet avgörs av hur väl ljusets koordinater överensstämmer med Plancks kurva i CIE:s färgtriangel.
Max Planck var en av Tysklands främsta forskare, en teoretisk fysiker som blev känd för Plancks strålningslag. Den blev början till den nya fysikens kvantteori. Planck tilldelades Nobelpriset i fysik år 1918.
CIE = Commission Internationale de l`Eclairage, Internationella belysningskommissionen
