Luminans och ljushet
Luminans har kallats ”det studsande ljuset”. Det är ett objektivt, fysikaliskt begrepp för hur ljus en yta är och avser en ytas ljusstyrka per ytenhet i en riktning. Beteckning för luminans är L och enheten är candela per kvadratmeter (cd/m2). En strikt definition: ”En lysande yta A (m2) har en luminans L i riktningen a som är ett förhållande mellan ytans ljusstyrka I (cd) i riktningen a och ytans projektion på ett plan vinkelrätt mot den nämnda riktningen.”
Luminans är en viktig faktor för belysning med visuell kvalitet och är enkelt att mäta. Vid ljusplanering eftersträvas normalt en ljusmiljö med harmonisk balans mellan ljus och skuggor, alltså lagom kontraster. En jämn belysningsnivå i rummet underlättar inte synuppgifter och försämrar upplevelsen av rumslighet. Inom arbetsmiljön rekommenderas en luminansfördelning i proportionerna 5:3:1 från arbetsytan ut mot omgivningen. Modern ljusforskning i klassrum och skolor antyder kommande rekommendationer om ökade luminanser på omgivningens vertikala ytor.
För starka kontraster tröttar ögonen, försvårar synuppgifter och utgör alltid en bländningsrisk. Bländning anses allmänt synförsvårande och kan till och med vara synförstörande. Direkt och indirekt bländning från ljuskällor och armaturer är ett aktuellt problem i arbetsmiljöer. Både ljuskällor och armaturer har under senare år gradvis minskat i storlek samtidigt som effektiviteten har tilltagit med stegrade ljusflöden. Ljuskällor och armaturer bör därför väljas och placeras så att direktluminans begränsas liksom indirekta speglingar och reflexer inom synfältet.
Ljushet är en visuell egenskap och ett subjektivt begrepp för ett område inom synfältet. Det är inte lika enkelt att mäta då det är kopplat till de kontraster som vårt synsinne registrerar och som utgör grunden för vårt seende.
