Så skapades ett sammanhängade och tryggt centrum i Vallentuna

För att förbättra miljön har man arbetat med allt från siktlinjer och nivåskillnader till belysning och vistelseytor för att skapa ett tryggt och sammanhängande stadsrum. Vi har pratat med Ellinor Thunarf, landskapsarkitekt på Archus, om visionen bakom projektet och varför ljuset blev en viktig del av gestaltningen.

Uppdraget, att skapa en trygg plats där människor vill vistas

När Ellinor Thunarf och hennes kollegor tog sig an projektet var uppdraget tydligt: att knyta ihop Vallentuna torg med Prästgårdsparken och kyrkan längre ner längs stråket. Målet var att skapa bättre tillgänglighet, tydligare orienterbarhet och en mer välkomnande miljö för människor som rör sig genom området.

Vad var utgångspunkten vi projektets start?
– Det fanns mycket och tät vegetation som skymde sikten och gjorde att det skapades skuggsidor som upplevdes otrygga. Samtidigt fanns potential med kyrkan och grönområdet som ett fint blickfång som vi ville ta vara på, berättar Ellinor.

Genom att öppna upp siktlinjerna, arbeta med ny växtlighet och ta vara på platsens nivåskillnader skapades ett stråk där centrum och parken idag upplevs som en sammanhängande helhet.

En varm och trygg plats

I projektet handlade det inte bara om att skapa ett funktionellt gångstråk. Lika viktigt var att ge människor anledning att stanna upp längs vägen.
– Vi ville skapa en varm plats. Det skulle fortfarande vara ett stråk och en rörelse genom området, men det skulle kännas tryggt, luftigt och trivsamt. Man ska inte känna sig trängd när man rör sig där, förklarar Ellinor. 

Rumsligheten blev därför en viktig del av gestaltningen. Hur nivåskillnader hanteras, vilka vyer som öppnas upp och hur människor upplever platsen från olika riktningar var frågor som följde projektet från start till mål.

Ljuset fick en större roll än planerat

Belysning fanns med som en viktig del redan i beställarens kravspecifikation, men enligt Ellinor Thunarf höjde man ambitionen ytterligare en nivå.

– Vi gjorde mer än att bara placera ut armaturer. Stor vikt lades vid att använda ljus för att förstärka platsens identitet och skapa trivsel, berättar hon.

Det ledde bland annat fram till murar täckta av cortenstål med utstansat mönster och bakomliggande belysning. Inspirationen till mönstret hämtades från ett konstverk i närheten vilket ger en fin lokal anknytning.

Resultatet är en ljusmiljö som kombinerar funktion och trivsel, där belysningen bidrar till både orienterbarhet och atmosfär. 

Ett samarbete som formade slutresultatet

Ljusdesigner i projektet är Maria Nyström på Zenisk. Att landskapsarkitekt och ljusdesigner börjar samarbeta tidigt i processen är avgörande för ett bra resultat.

– Ellinor berättar. Som landskapsarkitekt tycker jag det bästa är när ljusdesign kommer in tidigt i processen. Då blir ljuset en del av gestaltningen från början. Det var väldigt inspirerande att jobba med Maria som hade många idéer och referensbilder på belysningslösningar från andra miljöer. Jag och Maria kunde utveckla idéerna tillsammans för att komma fram till de bästa lösningarna. 

"Jag är väldigt nöjd med hur platsen öppnade upp sig"

När projektet nu står färdigt är det framför allt helheten som Ellinor Thunarf lyfter fram.

– Jag tycker att det blev jättefint. Jag är särskilt nöjd med hur vi hanterade nivåskillnaderna och hur utblicken mot kyrkan har blivit. Det har verkligen förändrat upplevelsen av platsen, säger hon.

Det som tidigare upplevdes som en splittrad och delvis otrygg miljö har blivit ett sammanhängande stadsrum där ljus, vegetation och material samspelar. För den som rör sig mellan centrum och Prästgårdsparken är det idag inte bara en väg att passera, utan en plats att vistas på.