2026-03-04
Staffans betraktelser: Ultraprocessat ljus
Som engagerad i ljus och belysning i snart 50 år är mycket ändå sig likt och återkommer i cykler, om än i utvecklad form. Även långt före min tid ser vi in- och åsikter om lämpligast utformade ljusmiljöer lika nutida resonemang och rekommendationer. Hitta en gammal Ljuskultur från 1930-talet, till exempel, och läs vad Ivar Folcker då tyckte och tänkte, så ser ni själva.
Alltså, är det numer inte så ofta jag hittar nya perspektiv. Men då och då händer det, som nu. Ett inlägg på Linkedin som fick mig att fundera och inspireras. Och ovan till trots inom ett relativt nytt område för ljus- och belysningsplanering.
Inlägget publicerat av engelsmannen Ulysse Dormoy. En uppenbart engagerad och påläst herre med lång erfarenhet som företagare inom ljus och belysning, som spetsar till ämnet Ljusets icke visuella effekter då han i ett sakligt resonemang drar paralleller mellan vår tids många typiska inomhus ljusmiljöer och ultraprocessad livsmedel.
Med utgångspunkt i Big Bang och fotonens och vågformens dualitet leder Ulysses oss initierat genom evolutionen och gör under vägen tankeväckande betraktelser, både i text och med illustrationer.
Jag tänker här inte redovisa hela den långa texten, den får ni läsa och bedöma själva via länken nedan. Jag nöjer mig med några reflektioner:
Allt liv på jorden har utvecklats i solens fullspektrumljus.
Finns det någon enhet viktigare än någon annan i utvecklingen av liv och biologiska processer så är det fotonen. Således ur biologisk synvinkel en högst kritisk och primär partikel.
Men vi har glömt eller ignorerar kraften i ljuset som partikel och fokuserar på ljus i vågform och reducerar därmed ljuset till bara ett visuell hjälpmedel och tar inte tillvara på den holistiska kraften i dualiteten partikel-våg.
Vi hanterar ständigt ljus med fokus på energieffektivitet och miljöriktig hållbarhet. Ändå är fotonen det element som stödjer våra egna cellbaserad och psykologiska processer till stöd för vår egen hållbarhet. Vår förståelser och hantering av ljus har filtrerats ner till något som kräver energi snarare än till att ge energi. Till lumen per watt i stället för ljus som det mest primära för allt liv på jorden, inklusive oss själva.
Måttstockar för ljusmiljöer är ofta lumen och lux, begränsat relaterade till vårt seende. Men när det planeras ljus för växter så används det energigivande värden som PPFD (Photosynthetic Photon Flux Density). Helt enkelt för att växterna skall må bra och vara produktiva. Varför inte motsvarande hänsyn till oss själva?
Vi använder även energigivande värden när vi klassificerar maten vi äter. Vi mäter i kalorier (kcal) eller i kilojoule (kj). Varför ignoreras ljuspartikelns motsvarande egenskaper som energigivare. Varför anges inte ljusets kapacitet som näring för vår hälsa och psykologiska välbefinnande utan bara till att främja vårt seende?
I likhet med ultraprocessad livsmedel, som gör oss mätta en stund men är undermåligt ur näringssynpunkt, så anpassas inomhusljuset för seendet men inte som näring till våra hormonella funktioner och behov.
Fundamentala, evolutionärt nedärvda, aspekter av ljus negligeras, för att det inte blir tillräckligt energieffektivt. Vi behöver hitta en balans. Inte minst med hänsyn till en åldrande befolkning, när vikten av vitalitet och funktionalitet högre upp i åldrarna ökar, inte minst ur ekonomiska perspektiv.
Noterar även att inte ett ord om undergörande (nåja) ”piggljus” med blåenergipik vid typ 477 nm eller det i grunden angelägna men sedermera förstörda begreppet HCL eller det senare, mer seriösa begreppet Integrative Lighting.
Däremot ett finns ett stycke om det ännu relativt obemärkta men alltmer uppmärksammade NIR och IR, våglängdsområden av stor betydelse för såväl kroppsliga som sinnliga processer men (ännu?) inte helt lätta att på ett realistiskt sätt alstra, i vart fall inte inomhus, bortom det naturliga solljuset.
2026-03-04
/Staffan