2026-10-01
Ra, CRI, Rf eller TM30?
Eftersom en naturlig och stringent färgåtergivning är högst väsentlig för hur vi uppfattar, fungerar och trivs i vår omgivning är det olyckligt att redovisningen av ljusets förmåga att återge färger är något rörig. Här kommer en kort rekapitulation, och för er som inte hinner läsa hela texten finns en sammanfattning i slutet.
Ra/CRI
Den vetenskapliga metoden CRI (Color Rendering Index), att gradera ljusets förmåga att återge färger, utvecklades i USA under 1940-talet. Initialt baserad på en upphettad ”svart kropp” i betydelsen värmestrålare, som dagsljus, eld och glöd(ljus). Europa följde snart efter men benämnde motsvarande index som Ra (Rendering Average). 1965 blev Ra/CRI internationell standard med indexets initialt åtta testfärger (R1-R8.)
I takt med ljuskällors allt bättre förmåga att återge färger ökade kritiken över bara åtta testfärger, som dessutom var dämpat pastelliga. Därför utökades standarden år 1975 med ytterligare sex testfärger av mer kulörstark karaktär (R9-R14). 1995 tillkom ytterligare R15 för att representera asiatisk hudfärg (generellt anses R9, R13 och R15 vara primära just för hudfärgstoner).
Ett kritiskt moment i tolkningen av angivet Ra/CRI är att det sällan framgår om det är baserat på 8 eller 15 testfärger. Även om detta kan anges, då Ra formellt avser 8 testfärger och Re för 15. Detta kan leda till missbedömning av återgivningen av i synnerhet mer klara kulörer som rött och gult. För en tydligare tolkning rekommenderas att komplettera med ett illustrativt stapeldiagram där avvikelser kan utläsas.
R1-R15:
Stapeldiagram Ra/CRI med 15 testfärger. Stapel Ra längst till höger visar samlad Ra/CRI för R1-R8:
En bit in på 2000-talet började även det utökade Ra/CRI kritiseras för allt tydligare tillkortakommanden. Det här till följd av ett växande utbud av allt bättre ljuskällor och introduktionen av vitt LED-ljus, som med sin monokromatiska grundkaraktär snart visat sig ha en visuell påverkan som skiljer sig från tidigare ljusalstring och så småningom även med möjlighet att kunna återge färger och nyanser i det närmaste perfekt.
TM30
Från senare 00-tal utvecklades av den amerikanska belysningsorganisationen IES en metod som 2015 introducerades som TM30-15 (Technical Memorandum, 2018 uppdaterad till TM30-18), som snabbt blev parallell standard till CRI i USA. Däremot erkändes inte TM30 av den internationella belysningskommissionen CIE och därmed inte heller godkänd som internationell standard.
Som en klart förbättrad metod blev TM30 redan från introduktionen ändå uppskattad, efterfrågad och praktiserad i professionella belysningskretsar långt bortom USA:s gränser.
TM30 redovisar en ljuskällas förmåga att återge färg via tre olika index:
1: Rf (Rendering fidelity): Anger färgåtergivning av 99 testfärger (TCS 1-99) som redovisas i en skala 1-100, precis som Ra/CRI:
2: GAI (Gamut Area Index) utläses Rg, (Rendering gamut): Anger färgskala, nyansen/graden av mättnad i 99 testfärger, och redovisas 1-120. Rg anger även övertoner i en färg, om intensivare, mer mättade än referensen (”svart kropp” 3000K). Inte ovanligt för vissa karaktärer av LED.
Eftersom Rf (liksom Ra/CRI) ger ”minus” för avvikelser, såväl under- som överdrifter, i relation till referensen så innebär ett Rg över 100 att Rf påverkas negativt.
3: CVG (Color Vector Graphic): En illustration av Rg som visar ”färgtriangeln” (baserad på färgrymd CAM02-UCS) med testljuskällans karaktär i relation till referensen. Inom vilka färgområden den kan uppfattas med svagheter respektive styrka. Eftersom Rf (liksom Ra/CRI) ger minus för avvikelser, såväl under- som överdrifter i relation till referensen, så ger grafiken en bild av var inom färgområdet avvikelser finns. Något som inte kan utläsas av angiven Ra/CRI eller Rf.
Ett alternativ till CVG är stapeldiagram, både för Ra/CRI och TM30, som också ger en bild över avvikelser, dock bara negativa, avvikelser över Rg 100 går inte att utläsa, så för dessa är CVG en bättre redovisning.
CVG, vektorgrafik. Den svarta cirkeln är referensen. Den röda cirkeln testljuskällan:
Exempel på stapeldiagram efter mätning enligt TM30:
Rf (formellt CFI)
För några år sedan kom besked från CIE (belysningens internationella standardiseringskommission) att man efter många års vånda beslutat godkänna i vart fall en del av TM30, inte att ersätta Ra/CRI men som parallell standard, med benämning CFI (Color Fidelity Index). CFI-index redovisas liksom TM30 med Rf (Rendering fidelity) av 99 testfärger i skala 1-100. Rf är också praktiserad benämning för CFI.
Rf baseras på samma 99 kulörer och den uppdaterade färgrymden CAM02-UCS som TM30 medan Ra/CRI baseras på 8 eller 15 testfärger och den utdaterade färgrymden CIE 1964. Rf ger större noggrannhet och premierar kvalitetsljus med hög färgåtergivning men saknar den mer detaljerade redovisningen inom TM30. Något som CIE dock säger sig arbeta vidare med.
Sammanfattning redovisning av färgåtergivning:
Ra/CRI (Ra/CRI 1-100) baseras på 8 eller 15 testfärger och är sedan länge såväl internationell standard som inarbetad praxis. Vid tolkning av angivet värde är viktigt att veta om detta baserar på 8 eller 15 testfärger. Kompletteras gärna med stapeldiagram som illustrerar (negativa) avvikelser.
TM30 (Rf 1-100) baseras på 99 testfärger och innehåller även en mättnadsskala (Rg 1-120) samt en illustrativ vektorgrafik (CVG). TM30 är inte erkänt som internationell standard men ändå vida spritt, respekterat och praktiseras i professionella belysningskretsar. Många branschföretag tillhandahåller TM30-mätningar.
Rf (Rf 1-100) är en parallell, förbättrad standard till Ra/CRI. Baseras på samma 99 testfärger som TM30 men i övrigt inte lika detaljerat. Kompletteras gärna med stapeldiagram som illustrerar (negativa) avvikelser.