På spaning efter den ljusdesign som flytt (eller funderingar om ljusdesign i framtidens arkitektur) del 2

Del ett slutade där Le Corbusiers modernistiska idéer tydligt kunde länkas till Vitruvius för 2000 år sedan och, ytterligare några hundra år innan dess, även till Aristoteles med sin kunskapsklassificering indelad i de tre områdena - Episterna, Techne och Phronesis.

Del 2:

En kunskapsklassificering fullt ut relevant för området ljusdesign inom arkitektur och byggd miljö.

Episterne - är den fysikaliskt grundade, kvantitativa kunskapen, som behövs för att definiera och beskriva tekniska relationer och komponenters instrumentellt mätbara egenskaper. Kunskapen är isolerad från övriga i sammanhanget ingående komponenter. Det är en absolut kunskap. 
Techne - är kunskapen om designprocessens genomförande och struktur. Hur lägger man upp och genomför arbetet?
Phronesis - är den mest centrala kunskapen för att tillgodose människans villkor och behov. Kunskapen är inte instrumentellt mätbar utan erfarenhetsgrundad och sammansatt, det vill säga beroende av omgivande faktorer och varierar med det enskilda projektets egenskaper och karaktär. Kunskapen är relativ.

Den holländske målaren Willem Claeszon Hedas stilleben från ca 1640 är ett exempel på Phronesis kunskapsperspektiv:

Willem Claeszon Heda kände inte till något om ljusets fysikaliska begrepp, som lux, lumen eller candela, men för att kunna skapa denna målning fordras en utomordentligt väl utvecklad insikt om ljusets egenskaper och karaktär. En visuellt perceptuellt grundad kunskap, som bygger på iakttagelse, erfarenhet och upprepad övning för att få den nödvändiga färdigheten ”episterne”. En kunskap lika relevant idag som på 1600-talet och som inte kan ersättas med någon teoretisk, mätbar kunskap.

I dagens utbildning är problemet dels det att det saknas förståelse för den erfarenhetsbaserade kunskapens betydelse, dels att erfarenhetsuppbyggnad är tidskrävande och det även saknas en utvecklad metodik för en strukturerad inlärning.
……………..

För att förenkla, strukturera och underlätta en perceptuellt grundad kunskapsinlärning har ljusets visuellt grundade element definierats som dessa sju:

Det finns två grundprinciper att skapa artificiellt ljus:

Incandescence: Upphettning av ett material, som en veke av fibrer eller textil, ett filament av koltråd eller metall eller av gasurladdningar med kvicksilver eller natrium som aktiv komponent med eller utan tillsatts av ett fluorescerande (lys)pulver.

Luminiscence: Mest känt är kanske bioluminiscence, det sätt som lysande insekter och växter alstrar sitt ljus. Ett luminiscerande objekt avger i grunden en kall ljusfärg i motsats till incandescence (glödande ljus), där ljusets färg styrs utifrån graden av upphettning.

Luminiscence är också principen för ljusalstring i dagens fullelektroniska ljuskällor, ljusemitterande dioder (LED), som i kombination med någon typ av fluorescerande pulver ger en avsedd ljuskvalitet och ljusfärg.
Så till slutet, och ett försöka att svara på den inledningsvis ställda frågan: Hur ljusdesign inom arkitektur och byggd miljö kommer att utvecklas och förändras?

En ideal utvecklingen skulle vara större respekt för och möjlighet till mer empiriska beskrivningar och analyser av ljusets roll inom arkitektur och byggd miljö. Ta till vara kunskap och erfarenheter från historien, byggnader och teorier, som utgör exempel på epokgörande skiften såsom renässans, barock, rokoko, jugend/art noveau och modernism, som någonstans ändå lär ha format och lett fram till den ljusdesign vi ser idag.

Och till sist, som avslutning och amen – De tre visuella begrepp som Jan Ejhed redan som tämligen ung praktiserande myntade och sedan dess alltid har kämpat för och försvarat, att sträva efter som grund för och respektera vid ljusplanering av all miljö där människor skall vistas, trivas och fungera: