2025-03-19
Kvalitativ ljusplanering beskriven genom kvantitativa mått
Att definiera ljusplanering enbart genom kvantitativa mått kommer alltid att lämna mycket i övrigt att önska. Det går dock att skapa en god grund genom att förhålla sig till de skillnader som olika behov förordar. Här följer handfasta tips från Staffan Annell.
I stället för att program- och kontraktsenligt, slentrianmässigt fördela 300 lx (och var kom den ”idealnivån” ifrån?) så tänk i stället att fördela - en ungefär - motsvarande ljusmängd mer strategiskt mellan verksamhetens behov. En klokare fördelning underlättar också väsentligt för övriga ljusinslag, som accentljus och dekorljus, att komplettera ett allmänljus i stället för att konkurrera med det.
500 lx eller mer krävs för många synuppgifter. Som att bekvämt kunna läsa en text eller trä in tråden i en synål. Denna nivåangivelse behöver idealt kunna anpassas/justeras till aktuell synuppgift eller individens behov (ögonstatus). Ibland klarar vi oss med mindre men ibland krävs istället väsentligt högre nivå. Ljusets infallsvinkel är också viktig. Ljus från en olycklig vinkel ger dålig kontrast och blir synförsvårande när det uppstår blänk och reflexer i synobjektet. Ett problem som dessutom ökar ju högre ljusnivån är.
200-300 lx är den rekommenderade, horisontala ljusnivån för områden närmast utanför den centrala arbetsytan, synuppgiften. Denna lägre nivå bidrar både till möjligheten till fokus och koncentration i området innanför och bildar en gradient, en visuell avtrappning, till området utanför. I kombination med ljusa fonder och andra strategiska vertikalytor underlättar detta för att kunna läsa av och förstå sitt vistelserum. Den intuitiva, nedärvda orientering, rumsavläsning, som våra ögon med automatik söker så vi kan känna oss trygga.
100-150 lx fördelas i gångstråk och mer perifer omgivning. I öppna rum så rör och befinner man sig då relativt sett obelyst, i visuell skugga, vilket minskar risk för störande påverkan på koncentrationen i mer fokuserad verksamhet inom angränsande områden med högre ljusnivå.
≤ 100 lx som ljusnivå över en yta ämnad för paus och socialt häng räcker gott som grund för vidare ljusinslag av mer uttrycksfull och gestaltande karaktär. Strategiskt fördelade pendel- och golvarmaturer, accentljus och/eller spotlight ges då förutsättningar att fungera - upplevas ge stämning och rumslighet - utan visuell konkurrens från högre allmänljusnivåer.
Vertikala ljusheter. Så primärt för en tydlig rumsuppfattning. I synnerhet vertikaler som kan anses bilda fond. Rekommendationer säger 50-150 vertikala lux. Vilken nivå och fördelning avgörs av vertikalytans visuella status som rumsavgränsande, dess reflektionsförmåga, relation till allmänljusnivå och verksamhetens behov och önskemål.
Bonuslux. Att i ljusplaneringen inkludera ljusets icke visuella, hormonella, inverkan på vår kroppsliga status (ett misshandlat begrepp för detta är HCL) kan vara en bra idé men måste göras klokt och initierat. Störst påverkan har ljusets spektrala kvalitet, ljusnivå och vistelsetid. Att laborera med att växla från kallare till varmare ljusfärg med allmänljusnivåer kring 300-500 lx är tämligen bortkastat, i vart fall av hormontriggande skäl.
Smartare är då att dedikera en avgränsad plats, ett rum eller del av ett rum, som en ”ljusoas”. Rummet eller området inreds ljust med hög reflektionsfaktor och med en diffuserad ljuskaraktär, av en kvalitet som borgar för bästa hormonella respons. Med en nivå som ligger gott över 1000 lx kan även den kulnaste novembermorgons dåsighet sannolikt motas bort på mindre än en halvtimme.
Sammanfattning av ovan noterat är att en varierad ljusmiljö är väsentlig för såväl synbarhet som för trivsel och trygghet. Ljuset gör att vi ser men kontraster att vi också förstår. Och vi ser mycket bättre i 300 bra lux än i 500 dåliga.