När HF-don, på statligt initiativ - under buller och bång - introduceras på svenska marknaden på 1990-talet, var huvudargumentet inte enbart att spara energi. Att skapa flimmerfrihet för den då dominerande ljuskällan 26 mm lysrör T8 (T26) gavs nämligen i stort sett samma prioritet - ett överraskande faktum då lanseringen sköttes av den dåvarande energimyndigheten, NUTEC.

Problematik med flimmer hade dock redan uppmärksammats i såväl forskarvärlden som i den verkliga. Signifikativa rön och rapporter visade på klara samband mellan flimmer från ljuskällor, företrädesvis lysrör, och upplevda besvär som huvudvärk, koncentrationssvårigheter, trötthet och även som trigger av vissa tillstånd som migrän och epilepsi.

Tack vare NUTECs centraliserade upphandling så blev HF-don snabbt etablerat. När sedan de ännu mer energieffektiva 16 mm T5 (T16) lysrör introducerades (dessa krävde som bekant HF-don för att överhuvudtaget fungera), så fanns egentligen inga andra alternativ. Våra vistelsemiljöer blev – per definition – under en rad år framåt flimmerfria.

Här kunde berättelsen om flimmer varit all, men med LED-teknikens intåg så gick den positiva utvecklingen påtagligt bakåt. När LED för belysning under senare delen av 00-talet började ersätta mer gängse ljuskällor låg fokus helt på påstådd energieffektivitet och långa livslängder. Flimmerproblematik var helt bortprioriterat (om än i många installationer uppenbar) i denna tid med nära nog Klondyke-stämning kring den nya tekniken. Flimmer och andra uppenbara kvalitetsbrister förläts – så länge det stavades LED.

LED har med åren lyckligtvis utvecklats till en alldeles utmärkt ljusalstrare. Med en kvalitet som i sina bästa former är bättre än något annat elljus vi tidigare haft. Med faktiska livslängder ofta längre än vad vi (ärligt talat) har användning för (och det i många fall finns skäl till) och med en total effektivitet långt bättre än tidigare alternativ. Det är således hög tid att avklara frågan om flimmer – igen. Flimmer, som varande en kvardröjande defekt på en annars utmärkt teknik. En defekt som dessutom ganska enkelt kan undvikas med kunskap och rätt val av armaturer och komponenter.

Nya standarder och skärpta gränsvärden gör en bättre framtid möjlig. Men det kommer att ta tid: Mindre respektabla fabrikat, okunnig eller nonchalant ljusplanering samt befintliga anläggningar där flimmer från äldre armaturer kommer att kvarstå som ett problem under många år framåt.

Det verkligt positiva är dock att en uppdaterad armatur från ett respekterat fabrikat sannolikt redan är flimmerfri. Med integrerad LED-modul och integrerat eller separat driftdon är armaturen sannolikt flimmerfri, även vid dimring till lägre nivåer, där generellt annars flimmerproblematiken är som störst.

Som ovan sagts – det handlar krasst om att med kunskap välja ”rätt” armatur och/eller driftdon.

Flimmer är problemet som uppkom med ny teknik, förvisades av nyare teknik, återuppstod i ännu nyare teknik och som slutligen (?) ska förvisas med ännu, ännu nyare teknik. Låt oss hoppas att framtida teknik gör rätt från början.

*På fackspråk så benämns i belysningssammanhang flimmer i huvudsak som temporal ljusmodulation (TLM) eller temporala ljusartefakter (TLA) men i denna text har för enkelhets skull det mer allmänt förankrade uttrycket flimmer använts.