2025-08-26
Bländning från lysande ytor
Som forskning och erfarenhet sedan länge visat är bländning från belysning ett av våra största arbetsmiljöproblem. Det är grund för en rad olika problematik, såväl fysiskt som psykiskt. Men hur ligger det egentligen till med de gränsvärden för bländning som vi idag arbetar utifrån - hur togs de fram och hur relevanta är de?
Visst vore det väl toppen med en värld fri från oönskad bländning? Att slippa synnedsättande förhållanden och samtidigt skona individer från svårdefinierad huvudvärk. Med tanke på all den bländning som idag huserar i våra vistelsemiljöer så kan man lätt tro att det skulle vara svårt att konstruera avskärmade armaturer men så är absolut inte fallet.
Det är ingen konst att skärma av - stänga in - ljuset i en armatur med ett effektivt bländskydd om man samtidigt tillåter en påtaglig minskning av dess energieffektivitet (lm/W). Med tanke på vår vetskap om att en armaturs totala miljöpåverkan till mer än 90 % uppstår när den är i drift - när den lyser - så är detta förstås inte ett hållbart. Det gäller således att hitta rätt i balansakten mellan en sund energihushållning och goda vistelsemiljöer för människor. Med klok belysningsplanering och initierade armaturval så går det alldeles utmärkt att hitta en balanserad kompromiss men det hjälper (som vanligt) föga att bara förlita sig på standarder och tabellverk.
Bländtalen i standarden och dess uppkomst
I mitten på 1990-talet så drev dåvarande myndigheten Nutek (Närings- och teknikutvecklingsverket) det omfattande forskningsprojektet ”Ljusa korridorer” i samarbete med erkända experter bland ergonomer, ljusforskare, ögonläkare och arkitekter. Myndighetens och projektets namn till trots syftade det primärt till väl underbyggda rekommendationer för visuellt funktionella ljusmiljöer i kontor.
En av Ljusa korridorers välgrundade rekommendationer - redovisade som Bör- respektive Skallkrav - behandlade luminansen (ljusheten) från armaturer inom synfältet där börkravet angavs till ≤1 000 cd/m2 och skallkravet till ≤1 500 cd/m2 för god syn- och ögonkomfort.
Dessa gränsvärden blev snabbt norm (även på europisk nivå) men började dessvärre att tummas på bara några år senare då de nya 16 mm T5-(T16-) lysrören började lanseras, till fromma för höjd energieffektivitet, flimmerfrihet och längre livslängder.
T5-rörens effektivare lumenflöde (lm/W) i kombination med det smalare formatet ökade markant deras luminans i jämförelse med tidigare generations lysrör. Detta innebar i stor utsträckning att relaterade armaturtyper plötsligt (i många fall med marginal) översteg tidigare redovisade värden gällande ljusöppningarnas luminans.
En stark industrilobby verkade då för att i energinyttans och flimmerfrihetens namn öka tidigare gränsvärden, vilket också skedde och ledde till att maximalt accepterad luminans (tidigare Skallkrav) i en kontorsmiljö ökades till det dubbla (3 000 cd/m2). En ännu idag angiven standard vid tillämpning av rekommendationer och regelverk.
Dagens standard om maximalt 3 000 cd/m2 kan således inte ses som en måttstock för god synkomfort utan förblir en kompromiss där energijakten vunnit över synkomfort och välbefinnandet.
Bländtal i praktiken
De lägre, mer välgrundade värdena (bör: ≤1 000 cd/m2 och skall: ≤1 500 cd/m2) bör fortfarande få gälla som primär rekommendation för bästa visuella hänsyn, men upp till 3 000 cd/m2 kan alltså olyckligtvis ändå behöva accepteras.
Nu är det här med hur luminant en yta uppfattas, om den stör eller inte, en inte alltid enkel ekvation. En enskild ljushet uppfattas alltid i relation till omgivningen (kontrasten). En lysande punkt mot en mörk bakgrund uppfattas som skarp medan många punkter mot samma bakgrund med större fördragsamhet. Samma sak om punkten ökar i storlek och brer ut sig eller om bakgrundens luminans ökar och kontrasten därmed minskar, till exempel som mellan ljusöppning och takyta vid en pendelarmatur med uppljus.
Vad leder då detta fram till? Att det är viktigt med avskärmade armaturer placerade i lämplig relation till primära synvinklar, så klart. Och som alltid, med inslag av uppljus för minskad kontrast och ökat välbefinnande.
Samtidigt är det faktiskt en kvalificerad uppgift att konstruera en armatur med ett bra bländskydd och samtidig respekt för dess verkningsgrad. Det kräver insikt hos såväl armaturdesign som ljusplanering att hitta det mest optimala förhållandet mellan effektivitet och synkomfort. Det handlar om teknisk kvalificerade bländskydd och andra optiska konstruktioner optimerade till armaturens förutsättning och syfte, likväl som att rätt sorts armatur sitter på rätt plats och lyser med kvalitet på en nivå anpassad för miljö och människa, för funktion och rum.
Med god ljusplanering och genomtänkt armaturkonstruktion går det utmärkt att uppnå balans mellan energieffektivitet och bländfria vistelsemiljöer. Det räcker inte långt att enkom hänvisa till ≤3 000 cd/m2
