Om en lysande felsatsning
På Dagens Industris hemsida publicerade vi nyligen ett debattinlägg om en negativ trend inom kontorsbelysning. Att denna trend uppstår nu när det finns fler högutbildade ljusdesigners än någonsin är väl ett mysterium?
Finns det några klassiska belysningsregler kvar?
Det handlar idag ofta om att takljuset i nya kontorsrum på ett markant sätt avviker från mångårig kunskap och beprövad erfarenhet. Är det allmänt ointresse eller missriktad snålhet som orsakar det platta och diffuserande ljuset över arbetsplatserna? Vart tog klassiska belysningsregler vägen? Där rekommenderas bra färgåtergivning och hälsosam dynamik med skuggor och kontraster.
Den ”nya” belysningsidén med detta ödsliga grådaskiga ljus från diffuserande lågprisplattor råkar efterlikna 1950-talets kortlivade trender med antingen heltäckande lysande plasttak av korrugerad opalvit vinyl eller fyrkantiga takarmaturer med lysrör och opalvita vinylskärmar i ljusöppningen.
Ljuset ska stimulera och forma en trivsam arbetsmiljö
Det har nu gått så långt att statliga Arbetsmiljöverket och Belysningsbranschens tekniska kommitté nyligen reagerat var och en för sig. Från myndighetens sida påpekas de synergonomiska bristerna med bländning och brist på omfältsljus.
Belysningsbranschens hemsida har uppdaterats på samma tema
Vi hoppas nu också att även ljusmiljöns viktiga uppgift − trivsel och välbefinnande – ska uppmärksammas i sammanhanget. Vi vet att 90 procent av arbetsplatsens kostnader går till människan så välbefinnande och minskad frånvaro är en lönsam investering.
Efter 50-talets ödsliga ljus skyndade man sig att införa en nyhet på marknaden, nämligen glödlampor och reflektoroptik i kompletterande spotlights och infällda downlights. Då kunde man forma effektiva, trivsamma och anpassade ljusmiljöer med balans mellan ljus och skuggor, mellan arbetsyta och omgivning, på ett positivt och kreativt sätt.
Från diffust ljus till direktljus med avskärmad spegeloptik
Många diffuserande takarmaturer ersattes alltså vid 60-talets slut av nästa starka trend, spegeloptik, där lysrörsarmaturer i taket hade en reflektor över varje lysrör och längsgående aluminiumreflektorer i ljusöppningen som var öppen nedåt, avskärmad från normala betraktelseriktningar. Från USA lärde vi oss blankeloxerade tvärlameller som fungerade i optisk samverkan med respektive reflektor. Ett dominerande alternativ var de förspeglade, högblanka rutrastren, ”fullreflexraster”, i takarmaturer på kontor och i butiker.
Axel Annell fick en lysande start med sin Prisma-armatur. Den byggde på fin spegeloptik både i längsgående reflektorer ovanpå varje lysrör i kombination med bländskyddets (tvärlamellernas) spegeloptik. Tekniken krävde anodiserad renaluminium av hög kvalitet. Ljuset blev jättebra med utmärkt avskärmning. Axels första stora projekt blev ett kontorskomplex i Malmö, ”byggarnas hus” med över 2000 armaturer. Samma armatur fast lite annorlunda valdes senare i 4000 ex till nya Åhlénvaruhuset på Klarabergsgatan.
LED-ljus förtjänar bättre och kompetent ljusdesign
Trender kommer och trender går. Några stannar under lång tid och andra försvinner snabbt. Visst är det ironiskt att 50-talets negativa trend återuppstår just i en tid då flerårig utbildning i ljusplanering på hög nivå blivit så attraktiv med ett imponerande antal välutbildade ljusdesigners, marknadens nya yrkesgrupp för unga kvinnor och män.
Det nya LED-ljuset uppvisar större kvalitéer – några ännu under utveckling – än vad som idag efterfrågas. Samtidigt är det nya ljuset också betydligt kostnadseffektivare än traditionella ljuskällor och borde kunna användas och utnyttjas på ett bättre och trevligare sätt än nu. Till exempel inom Human Centric Lighting, med människan i centrum.
