Luxmattans återkomst. Dags att rädda samspelet mellan ljus och skugga?
Efter ljusteknikens stora framsteg trodde man att 1950-talets diffuserande ”luxmattor” med sitt utjämnade, skugglösa ljus skulle vara ett avslutat kapitel. Men nu ser vi tecken på en återgång till denna trista period för ljusmiljön i kontor och skolor.
För offentlig och professionell allmänbelysning har belysningsteknik och produkter under årtionden utvecklats starkt till människans fördel. Vi vet hur man förbättrar synförhållanden genom samspel mellan ljus och skuggor. Vi har lärt oss placering, riktning, avskärmning och ljusfördelning, den viktiga ljusbalansen mellan arbetsyta och omgivning. På 50-talet spred man utjämnad allmänbelysning i kontor och skolor, s.k. luxmattor. Praktiskt och bekvämt med linjal. Men synoptiken lärde oss en bättre ljusteknik med ett riktat, avskärmat ljus, först från prismapaneler sedan från spegelraster och 1960-talets reflektorer och lamellraster. Med dagens diffuserande, opalvita LED-paneler riskerar vi en återgång till det trista skugglösa ljuset. Våra ljuskurvor börjar som för 60 år sedan att likna ”ett päron” som en ljusteknisk tidskrift uppgivet uttrycker det.
På mässan Light & Building i Frankfurt lanserades en stor mängd nya takarmaturer med denna mindre kvalificerade ljusteknik.
I ljusplaneringen kan diffuserande takarmaturer placeras så att absolut jämna luxmattor undviks. Med armaturer i grupper på inbördes avstånd blir rummets ljusfördelning något mer varierad.
Inom god ljusplanering är avvägd belysning av vertikala ytor alltid viktigt. Riktat accentljus mot väggar och inredningsdetaljer är ett viktigt komplement till allmänljus från taket. Jämn belysning utan skuggor borde bannlysas.
Bilden visar välplanerad kontorsbelysning (Trygg Hansa kontor, Berg Arkitekter). Foto av Åke E:son Lindman
