Flimrande LED-ljus kan och bör undvikas
I press, radio och TV har det framförts stark oro för skadligt flimmer från LED-ljus. Något onyanserat, kan man tycka. Modulation (flimmer) har länge varit vanligt bland ljuskällor, bl.a. äldre lysrör. Problemet är internationellt och välkänt och tester och utveckling pågår. Vi förväntar oss regelverk där gränsvärden för modulation ingår i LED-armaturers och driftdons minimikvalitet. EU och svenska myndigheter följer noga LED-ljusets utveckling. Några viktiga fakta: Lysdioder är i sig själva flimmerfria vilket är viktigt för elementär ljuskvalitet. Flimmer, blinkningar i ljuskällan, kan framkalla oönskade, synliga eller osynliga stroboskopeffekter med risk för ögonbesvär, trötthet eller huvudvärk. LED-flimmer uppstår mest vid ljusreglering, vanligtvis hos enklare armaturer där man valt ett felaktigt eller dåligt driftdon. Ett anpassat, fullgott driftdon är absolut nödvändigt. Ställ krav på din leverantör. Se till att armaturens driftdon och aktuell dimringsteknik överensstämmer! En vanlig teknik vid ljusreglering av LED armaturer är pulsviddsmodulation, (PWM). Den innebär att lysdioderna tänds och släcks genom att en ”fyrkantsvåg” med varierad frekvens driver dem.
Vid reglering anpassas de olika ljusnivåerna till ögats känslighet enligt en logaritmisk kurva. LED-armaturens lysdiodsmodul, som är själva ljuskällan, fungerar här bäst i enlighet med sin specifikation. Färgtemperaturen påverkas inte. En alternativ hybridmetod som numera kan rekommenderas är ”AM”, amplitudmodulering, där man kombinerar PWM-teknik med strömreducering för att effektivt reducera modulationen. Flimmer måste undvikas, speciellt i våra arbetsmiljöer, betonar Arbetsmiljöverket. Driftdonen skall alltså vara dimringsbara, flimmerfria och avsedda för PWM. Vid låga dimringsnivåer krävs frekvenser på minst 500 Hz, möjligen betydligt mer än så. Vanliga regleringstekniker för PWM-dimmer är DSI, DMX och DALI.
Foto: Photonstar
