Experter dömer ut föråldrad ljusplanering och Staffan hoppas på debatt
Staffan Annell har läst en debattartikel av fyra etablerade världsnamn inom ljus och belysning. Han blev överraskad och mycket glad. Läs mer om varför:
Som engagerad i ljusrelaterade frågor, (som många av er vet) i synnerhet betydelsen av anständig rumsgestaltning och att se bra, att se bra ut, vara trygg och trivas i sin dagliga miljö, så måste jag tyvärr tillstå att glädjeämnena ur dessa perspektiv är klart begränsade i dagens ljus- och belysningsklimat.
Detta trots idogt informerande, inte bara från vårt håll. Ljusplaneringens processer synes generellt konservativa och missriktade med ofta alldeles för mediokra slutresultat.
Så dimper senaste numret av initierade och välgjorda fackmagasinet Lux Review (8, september 2020) ner i mejlkorgen som jag scrollar igenom. En debattartikel gör mig glad in i själen. Den är undertecknad av några av den moderna ljusvärldens mest erkända experter och profiler i det internationella etablissemanget: Kevin Kelly, Christopher Cuttle, Peter Boyce och Peter Raynham. Under rubriken: ”We’re doing it all wrong” hävdar kvartetten att praktiserade ljusplaneringsprocesser är otidsenliga och att vi istället borde börja prioritera omfältsljuset (ambient lighting) och sluta planera enbart specifika, horisontella och utjämnade ljusnivåer.
Dessa auktoriteter vill att vi river upp nuvarande standarder, rekommendationer och processer och startar om från början igen.
- Vi måste prioritera att ljussätta rum (space) snarare än att enbart fokusera på synuppgift (visual task).
- Vi måste inse att tillämpade rekommendationer (practice) baseras på läsbarhet av tryckt text snarare än på bildskärmsarbete och är hopplöst omoderna. Allt färre anställda behöver ljus för att fokusera på detaljer på sin arbetsyta. Merparten av ljuset blir alltså utformat för behov som inte längre existerar.
Kvartetten hävdar vidare att vi idag vet mycket mer om sambanden inom ”human-centric lighting” för vår trivsel och vårt välbefinnande, något som inte alls finns i nuvarande tabellverk och rekommendationer.
”Så länge ljuset inte kan frigöra sig från bojorna för den horisontala arbetsytans luxnivåer är det stor risk att ljuset hanteras som en råvara där innovation och kreativitet kvävs och allt bara handlar om pris.”
Istället vill de fyra införa ett begrepp som ”omgivande minimum ljusnivå”, den indirekta ljusandelen i ett rum (in the volume of a space).
Omfältsljuset (ambient lighting) är det riktiga ”human-centric lighting”, betonar de i ett manifest publicerat i senaste utgåvan av Light Lines, The journal of Society of Light and Lighting. Där kallar de sitt nya planeringsverktyg för ”Lighting Design Objectives,” eller LiDOs-metoden.
Samtidigt efterlyses forskning för att etablera omfältets ljusnivåer för nya rekommendationer och industrin uppmanas att sedan ta fram metoder att mäta fram dessa.
Slutligen sammanfattas artikeln klarsynt med att ”det är säkert en lång väg att gå innan ett skifte från horisontella standardnivåer till omfältsljus kan bli verklighet. Och ingenting kommer att hända om inte alla involverade börjar lyfta blicken och upptäcka möjligheterna till bättre ljusmiljöer där ett vertikalt omfältsljus prioriteras”.
Ibland blir man så glad!
Staffan Annell
(Inläggsbilden visar ett kontor med många bildskärmar och har ingenting med själva inlägget att göra. Foto: Sten Jansin).
