Barnen skriker NEJ! när läraren vill tända belysningen
Läs Jim Collins blogginlägg om en aktuell fråga som berör de viktigaste människorna i våra liv.
”Pappa – Barnen skriker NEJ! när läraren vill tända belysningen!”
Detta dräpande svar följer på en fråga från mig, om belysningen i nya skolan är OK eller inte. Svaret är min dotters och jag vet i stunden inte om jag ska börja gråta eller tvärtom brista ut i skratt.
Att barnen så fullständigt avskyr sin belysning borde framkalla allt annat än en känsla av skratt hos mig men dottern säger orden med en sådan emfas att jag måste fråga henne om hon menar allvar eller bara säger någonting som jag sannolikt vill höra. Det har ju genom åren självfallet inte undgått henne att jag är en stark motståndare till ledplattor som allmänbelysning – och det är just sådana som sitter i hennes nya klassrum. Det nya klassrummet, i den nybyggda skolan, i en av Sveriges mest välmående kommuner. Det borde inte finnas minsta anledning för belysningen att vara annat än av OK – eller rent av god – kvalitet. Men så är alltså inte fallet!
Under byggets gång har jag hört från den kompetenta elkonsulten hur denne har drivit en fruktlös kamp för att övertyga kommunen om att välja en annan belysningslösning än den som min dotters klasskamrater nu alltså bävar inför varje tändning. LEDPLATTOR! Inte tvunget dåliga exemplar men likväl ack så illa ämnade att ge allmänbelysning i ett klassrum. Där ska min dotter nu gå hela mellanstadiet innan hon får flytta upp till högstadiet och en annan byggnad som invigdes för två år sedan – med samma sorts LEDPLATTOR som mellanstadiet nu alltså får lida under.
Jag är såklart väldigt medveten om att min dotter inte kan anses vara fullt ut objektiv men det är alltså inte hon som skriker i protest när lärarna vill tända belysningen, utan hennes klasskamrater, och dessa har jag då aldrig upplevt mig ha speciellt stort inflytande över. Hur är det möjligt? Hur kan vi låta viktiga skattepengar gå till så här genomusla lösningar?
Det är inte nog att använda belysning enbart som ett medel för att ta bort mörker.
Det är inte OK att ge våra barn understimulerade miljöer och huvudvärksframkallande upplevelser bara för att det är enkelt!
Den erfarna och kompetenta elkonsulten berättade för mig hur han i projektet stötte på motstånd i kommunen när hen ville ersätta ledplattorna. Kommunens främsta motivering var att lärarna i högstadiebyggnaden tyckte att belysningen funkar fint – så varför göra saker mer komplicerade. Jag undrar just hur lärarna på mellanstadiet ställer sig till denna bekväma analys.
LEDPLATTOR är lika lite en fullgod lösning för belysningen i en skola som den billigaste hamburgaren kan anses utgöra en fullvärdig kost. Hamburgaren må (uppenbarligen till skillnad från ledplattan) vara en uppskattad måltid för många barn men ingen skulle väl komma på den befängda idén att servera detta som enda måltid alla dagar i veckan. Lika illa genomtänkt är det att tillåta ledplattor som en belysning med den enkla motiveringen att ingen klagat tidigare.
Nu får det vara slut! Det finns så otroligt många och bättre alternativ att välja mellan. Som inte bara uppskattas av lärare OCH barn, utan även ger en fullgod visuell och stimulerande upplevelse av rummet.
Om min dotter och hennes klasskamrater har gett upp sina protester till det är dags att flytta upp i högstadiet får tiden utvisa men fram till dess har de kommit fram till en acceptabel – men nästan sorglig – kompromiss med lärarna, där belysningen nästan inte används alls.
Dottern: Pappa, vem köper egentligen dina lampor? Är det typ människor som handlar på Hornbach.
Jag: Nej, det är oftast inte privatpersoner utan byggare eller elektriker. Exempelvis när de ska bygga en ny skola.
Dottern: Men pappa, de har inte köpt lampor av dig när de byggde min skola för de är inte bra.
Jag: Tycker du inte om belysningen i din nya skola?
Dottern: Pappa – Barnen skriker NEJ! när läraren vill tända belysningen!
Jag: Är det verkligen så dåligt så att ni skriker?
Dottern: Pappa – det gör ont i ögonen och vi får huvudvärk när lamporna är tända. Men lärarna säger att de måste tända. Men så ber vi dem vrida ner lamporna till minsta ljuset och då är det ändå OK.
Så där sitter min dotter … 2023 … i en helt ny skolbyggnad … i en kommun som flera gånger utsetts till en av Sveriges bästa skolkommuner… med 30–50 lux på skolbänken och en svag huvudvärk.
Jag önskar så att jag kunde skratta eller kanske säga att denna text är medvetet tillspetsad för att söka debatt – men orden är tyvärr återgivna utan minsta förvrängning och texten avslutas med en arg och sorgsen tår i ögonvrån.
/ Jim Collin
